• • • • • • • • • •
Målaren Albert Namatjira är Aranda-stammens och den australiska urbefolkningens store son. Han föddes i Hermansburg, Nordterritoriet, och hade energi och talang nog till att utan utbildning slå sig fram som konstmålare. Trots sin stora skicklighet hade han nästan oövervinnerliga svårigheter med att skapa sig ett namn som konstnär och tillkämpa sig medborgarrätt. Men det lyckades trots att han på många sätt diskriminerades som om han varit livegen under regeringen i Nordterritoriet. Albert Namatjira är en stor konstnär, med ett särpräglat motivval och egen stil. Dessvärre är han nästan okänd utanför Australien och Nya Zeeland, där han har haft otaliga utställningar och vunnit kritikens erkännande för sin konst. Det är min fasta och fulla övertygelse att Namatjiras målningar skulle väcka begistring om det ordnades utställningar för honom i de Skandinaviska länderna.Trots att Namatjira slutligen delvis accepterades av de vitas samhälle och fick medborgarrätt, utsattes han ständigt för småskurna angrepp och inrigning på grund av sin hudfärg. Hans hustru som tillhörde en annan stam accepterades aldrig som människa. Varje gång Nmatjira fick inbjudan till en eller annan tillställning , gällde invitationen alltid endast honom själv, och detta sårade honom mycket djupt. Han älskade sin hustru, som en äkta aborigin var han mycket fäst vid sin familj. Tre gånger, sammanlagt fyra år satt Namatjira i fängelse. Anledningen var att han överträtt lagbestämmelsen som inskränker urbefolkningen rätt att nyttja alkohol. Namatjira fängslades för att han erbjudit infödda familjer till sitt hem och bjudit på vin och öl. Ganska underligt med tanke på att de vita Australierna är kända för att gärna dricka öl. De upprepade inspärrningarna i Fanny bay fängelset tog hårt på Namatjira. Han kände det som en ytterst kränkande orättfärd. Detta ledde till att han helt drog sig bort från de vitas samhälle. Tillsammans med sin familj slog han sig ner hos sin egen stam, där han trots fattigdomen kände sig hemma och bland vänner.	• • • • • • • • • •
Albert Namatjira blev en bitter man, bedragen och olycklig. En kastboll mellan två skilda världar. Han började dricka obehärskat och nekade att ta emot sina tidigare vita vänner. Men ändå fortsatte han att måla under hela återstoden av sitt liv. Bitterheten kunde han dock inte övervinna. Efter den sista inspärrningen på Fanny bay fängelset bröts han ned fysiskt och psykiskt, blev apatisk och förlorade livsviljan. Därefter gick det raskt utför med den förr så store Aranda-mannen. Albert Namatjira dog på Alice Springs Hospital den 8 aug 1954.	• • • • • • • • • •