ATT SÄTTA UPP MÅL!

Det finns två huvudsakliga anledningar till varför man ska träna:
Den ena är att träna för att må bra, och få ett bra allmäntillstånd.
Den andra är att träna för att bli bättre på att utföra vissa övningar.
Oavsett av vilken anledning man tränar så är träning någonting positivt och nyttigt.

För att få en positiv utveckling, bör man träna minst två gånger i veckan.
Om man väljer att träna bara en gång i veckan, så kan man räkna med att bibehålla den nivå i träningen som man uppnått,
men kan knappast räkna med några större framsteg,eller förbättringar.
Alla borde ägna minst tre timmar i veckan åt någon form av konditions och/eller styrketräning, då detta snabbt betalar sig form av ett gladare och friskare liv.

Förutom detta varför ska man då träna för att bli en bättre klättrare?
En del säger "Jag klättrar bara för att det är roligt, så jag bryr mig inte om ifall jag blir bättre eller inte".
Långsiktigt så kan vara en stor nackdel att resonera så då det krävs framsteg för att stimulera intresset.

Här är några exempel på olika "personlighets profiler".

Pelle är en mycket osäker klättrare som har klättrat alla 3+ leder i Bohuslän 200 gånger utan att falla någon gång, och börjar tycka det är lite tradigt när han knatar den 201 gången, så han bestämmer sig för att prova en 4- istället.
Det var ju hur enkelt som helst tänker Pelle innan han går och lägger sig för kvällen.
På morgonen bestämmer sig Pelle för åka ut och fiska torsk istället, det ger ju ungefär samma spänning och naturupplevelse fast är lite mindre jobbigt(inget bra scenario...).

Kurt är nybörjare och klättrar med lätthet sin första 4- och går direkt över på en 5:a som ger lite motstånd men som inte heller är några problem. Han får hybris och går på en 6+ men kommer bara 1 meter innan han blir tvungen att hoppa ner.
Kurt blir frustrerad, får prestations ångest, åker hem, och gräver en grop, åt sig och
klätterutrustningen(inget bra scenario...).

Lena vet vad hon kan. Hon klättrar oftast under sin förmåga, men har ändå en viss aggressivitet i sin klättring.
Lenas mål är att bli bättre med tiden. Ett ganska vagt mål men i alla fall ett mål.
När Lena ligger i hängmattan under äppelträdet, så tänker hon "nästa gång jag klättrar så ska jag försöka klara kruxet på den leden jag ramlade på i dag".

Sture har ägnat en hel sommar åt en svår led 8-, han klarar att leda den i slutet av Augusti, efter fyra månader och trettio försök. När Sture i November, sitter framför brasan med sina värkande leder, börjar han fundera på hur löjligt det är att klättra uppför ett berg, när man gå runt och upp på andra sidan på tio minuter(inget bra scenario...).

Kalle klättrar ofta på gränsen av sin förmåga, men klättrar också ofta lite lättare leder, som omväxling och uppvärmning. Någon gång ibland försöker sig Kalle på en riktigt svår led, bara för att testa sig själv och se hur mycket bättre han blivit. Kalle siktar alltid efter nya mål och utmaningar. På så sätt når Kalle sin maximala förmåga, på kortast möjliga tid.
När Kalle är ute på sin dagliga cykeltur, tänker han "nästa gång jag klättrar så ska jag hålla på tills jag klarar den där leden jag hade problem med idag".

Innebörden av detta är att utan mål kommer man ingen vart i klättring, i jobbet eller på fritiden.
Men man ska akta sig för att sätta målet för högt som Sture eller Kurt.
Så letar man efter spänning, utmaningar, gemenskap, äventyr och vill vara ute i friska luften så är ju klättring den ultimata sporten alla kategorier.

O Captain! my Captain! our fearful trip is done....... W.W

©Niklas Alm. -1998